Intervju med Siiri Soveri
I höst kan du följa med till Körunda utanför Stockholm för en energigivande tränings- och yogahelg. Dagarna kommer att fyllas med träning, yoga föreläsningar, bastubad och god mat. Vi har träffat en av coacherna, yogin Siiri Soveri, för att prata mer om varför yoga är för alla och varför du ska följa med till Körunda.
Mitt namn är Siiri Soveri, en 35-årig Finlandssvensk yogalärare, bosatt i Stockholm sedan nästan 10 år.
Jag kan bli vansinnigt fascinerad av problemlösning, uppslukad av Fantasyböcker, exalterad över att upptäcka nya platser och besatt av projekt som virkning, blomrabatter, och varför inte Netflix-serier.
Jag älskar musik, att äta (det mesta) samt att röra på mig, gärna i naturen. Yogaläraryrket är något jag gör för att det är så fruktansvärt kul och givande vid sidan om mitt heltidsjobb inom marknadsföring.
För ca. 20 år sedan lockade min syster med mig på en grundkurs i Ashtanga yoga. Redan då upplevde jag yogapraktiken som en bidragande faktor till mitt välmående. Något som både stärkte min kropp och gjorde den smidigare, samtidigt som det lugnade mitt sinne. Efter flera år av en både väldigt on och periodvis väldigt off praktik har jag de senaste 8 åren praktiserat regelbundet.
Alltid! Yogapraktiken för mig är väldigt mångsidigt givande. Och ger nästan alltid en endorfinkick. När jag känner mig stark och energisk kan jag njuta av att ta ut mig själv på ett riktigt fysiskt krävande Vinyasa- eller Rocket Vinyasa pass. När huvudet snurrar i 150 och jag behöver rensa hjärnan kan ett välbekant Ashtangapass vara precis det som krävs för att släppa tankarna. När jag är riktigt trött, eller till exempel återhämtar mig efter en förkylning eller skada, kan ett mjukt flow kännas stärkande, snällt och hjälper mig lyssna in på hur jag faktiskt mår och vad jag behöver. När jag är ledsen kan en mjuk praktik kännas tröstande. En meditation innan jag lägger mig kan hjälpa stilla mitt sinne för en god natts sömn. Med andra ord - hur jag än mår, får det oftast mig att må ännu lite lugnare och lite bättre. Även yoga som (livs)filosofi innebär en hel del väldigt goda grundvärderingar som jag oftast mår bättre och känner mig lugnare av att följa.
Hmm... ska? Yoga i sig är ett väldigt brett begrepp. Om vi håller oss till den fysiska yogapraktiken, varav det finns en otalig mängd olika varianter, kan jag tänka enligt följande. De flesta mänskor som inte har någon skada eller eventuell sjukdom som skulle hindra dem från att praktisera, kan må bra av att göra yoga. De mer dynamiska och fysiska yogaformerna hjälper oftast både stärka och sträcka ut kroppen. Praktiken kan samtidigt tillsammans med andningstekniker och fokus hjälpa en att stänga ute omvärlden och komma lite närmare sig själv. Även lugnare former, som exempelvis Yin Yoga kan hjälpa sträcka ut kroppen och lugna sinnet. Det viktiga är att man lyssnar in på sin egen kropp och praktiserar därefter. En regelbunden fysisk praktik, oavsett vilken form man väljer kan ge verktyg till att sänka stressnivåer, öka koncentrationsförmågan, höja konditionen och muskelstyrkan samt öka smidigheten i kroppen. Om detta är något man känner att man kunde må bra av, så ja - då kanske man ska ägna sig åt yoga.
Det är ju naturligtvis alla yogisar som deltar i yogapassen. Det känns som att lika mycket som man ger av sig själv, får man som en bumerang tillbaka. Det kan skapas en otrolig och påtaglig känsla av närvaro i en yogaklass. Det blir nästan oundvikligen en gemenskap där och då. Och för mig personligen ger det massvis med energi när elever efter klassen kan stanna kvar och berätta om sin upplevelse. Extra härligt är att få höra om något under passet kändes som givande för dem. Då känns det som att man på något litet hörn gör skillnad. I grund och botten mår jag själv otroligt bra av att gå på yogaklasser, och vill gärna ge vidare av den känslan när jag sedan håller klasser.